Jag har haft förmånen få möta Doris/Gui och blivit mycket berörd av hennes livs historia. Gui berättade hur viktigt hon tycker det är att  det som hände med så många  finska barn under andra världskriget kommer fram. Det får aldrig glömmas bort.

– Som äldre har vi inget att förlora, det är på tiden att vår smärta blir erkänd, menar hon.

Jag och min fotografkompanjon Karin Riikonen har varsamt velat skildra Guis historia.

”Doris Emanuelsson kom till Sverige som finskt krigsbarn under andra världskriget. Med namnlapp runt halsen vinkade hon fem år gammal farväl till sin mamma på Helsingfors centralstation. De visste inte då att de aldrig mer skulle ses.”

Så börjar reportaget om Gui som är publicerat i veckans nummer av Allers (nummer 9:2011) som kom ut den 24 februari.

Längre fram i reportaget berättar Gui om hur hon i Stockholmsföreningen Finska krigsbarn funnit den gemenskap hon alltid behövt.

Det är med stor respekt jag tänker på mötet med Gui och  med flera av er andra då jag hade glädjen att få vara med  på föreningens senaste möte, den 7 februari. Vilken kreativitet det finns hos er.

Med varma hälsningar

Anna-Lena Byström