Detta inlägg har vi fått från Pertti Mustonen, Buenos Aires.

Vem har rätt till sin riktiga, ursprungliga identitet?

Under de senaste veckorna i Argentina har ett stort presskrig brutit ut mellan å ena sidan den s.k. ”allmänna opinionen” med organisationen ”Abuelas de Plaza de Mayo” (Se förklarande notis nedan) i spetsen och å andra sidan landets största dagstidning och dess direktör. Abuelas misstänker att tidningsägarens två adopterade barn – en dotter och en son i 30-årsåldern i dag, kan vara de ”försvunnas” illegalt bortgivna barn.

Detta opinionskrig har delat allmänheten i två grupper: de som håller med Abuelas motto att ”alla människor har rätt att veta sin riktiga ursprungliga identitet” och andra som anser att ”det skadar ungdomar att få veta, vem de riktiga föräldrarna var”.

Detta får mig att fundera på min familjs och min krigsbarnsbroders historia.

I vårt fall, var det vår mor, som inte lät oss – hennes fyra andra barn – glömma vår bror som stannat i Sverige. ”Man skall aldrig glömma bort sina barn”, brukade mor säga till oss, ”och ni får heller inte glömma er bror”. Och vi ”fick honom tillbaka” efter 14 års frånvaro. Han åkte till Finland för att besöka oss, han var då svensk medborgare, hade naturligtvis glömt finskan, osv. Men kontakten återuppbyggdes mellan oss alla, och mor hade samlat ihop igen alla sina fem barn.

Har det varit bra för vår bror, för mor och för oss andra barn, att vi ”fick honom tillbaka”? Mor kände sig skyldig till situationen hela sitt liv, men förlorade till sist inte denne, hennes äldsta son. Vi fick vår efterlängtade och äldre bror tillbaka till familjen. Han finns till, han försvann inte bakom språkmuren, efterkrigstidens prövningar, det politiska spelet i Finland och framförallt, han försvann inte därför att vi hade glömt bort honom.

Och han sen? Har det gått bra för honom att återvända till sin ursprungliga familj? Jag lyssnar ofta på honom. Han har haft två barndomsfamiljer, två länder, två olika slags släktingar, men tyvärr bara ett språk. Den förlusten skrivs på den negativa sidan av saken. Säkert har det varit svårt för honom mer än en gång i livet. Men vi har försökt att stå som en mäktig mur till hans stöd i alla livets soliga och molniga dagar, mot alla motgångar vi har anat han haft. Naturligtvis är det bara han som har det sista ordet.

Mor och vi, vår brors syskon i Finland, har bara kunnat orientera oss enligt vår mors järnstarka vilja och den gamla dikten på en gravsten av okända krigsoffer nånstans, som jag en gång sett:

Vi kan inte sätta upp här en lista av deras namn.
De är så många här under den eviga graniten.
Men, vet detta, ni som beskådar dessa stenar:
Ingen har vi glömt, ingenting har vi glömt.

Pertti Mustonen
Buenos Aires 06.10.2010

1. Abuelas de Plaza de Mayo – Plaza de Mayos Mor- och Farmödrar. Heter så därför att de samlades på Buenos Aires centralplats, och började som protest att gå omkring den obelisk som påminner mitt på plazan om landets självständighet. På ena ändan av Plazan står ”Casa Rosada” – presidentpalatset, på den andra ändan den gamla spanska kolonialregeringsbyggnaden ”Cabildo”. Först började ”Plaza de mayos Mödrar” att gå omkring obelisken för att få veta var sina försvunna barn var. Sedan började Mor- och Farmödrar att leta efter sina barnbarn, alltså, de ca. 500 barn som fötts i koncentrationsläger under diktaturen, och som militärerna ”gav bort” osv. Benämningen betyder, att Plaza de mayo är historiskt sett den plats, där ”folk”, medborgare, samlades ”för att få veta, vad som hänt eller händer”.

2. Identifieringen av barnbarn sker genom storföräldrarnas blodprov och DNA- undersökning. Abuelas har grundat för detta en blodbank – eller genetisk databank – som bevaras i Sjukhuset DURAN i Buenos Aires och används under övervakning av myndigheterna.

3. Abuelas vill inte nödvändigtvis ”återställa” barnbarnen till sina ursprungliga familjer. Barnbarnen är fullvuxna nu, de får sen själva välja, om de vill lära känna sina ursprungliga släktingar eller inte. Storföräldrarna VILL BARA VETA VAR DERAS BARN ÄR, VEM TOG DEM, OCH FÖRA ANSVARIGA TILL RÄTTEN.