MORS DAG

Våren är här! Snart firas Mors dag i Finland. Andra söndagen i maj! I Sverige är vi senare med att fira. Mors dag – en fin dag att fira – en stund att minnas de som funnits och de som lever här och nu.

Därför är Mors dag laddad med många olika känslor. I dagens samhälle där allt verkar vara så föränderligt och ja ibland flyktigt tar vi inte alltid tillvara på dagen.

Som ni vet är den här Bloggen en plats för finska krigsbarn, andra krigsbarn, anhöriga och vänner. DET är också ett ställe dit alla med anknytningar till Finland/Sverige kan söka sig till.

Under och efter kriget kom många emigranter till Sverige, krigsbarnen mer eller mindre frivilligt. Men, så nära kontakter som vi alltid haft med varandra, inte minst rent historiskt, är Sverige nästan som ”ett andra hemland”.
De finska krigsbarnen kom i vågor under perioderna av ofärd och krig i Finland och bland dem många små flyttfåglar som blev ”stannfåglar”. En del med en fot i vart land och med ett hjärta som så småningom upptäckte att ena halvan fanns någon annanstans än här.

För att återknyta till Mors dag så har många av oss haft flera hem, mammor eller tantor som vi ibland kallade dem. Det förflutna finns bland alla förflyttningar.
Vem är då min mor? Den frågan kan och har nog ställts av många. Visst kan barn uppfatta tillfälliga, snälla människor som föräldrar särskilt om de varit små vid utresan.

Men, trots det, om vi haft ett antal hem, så har åtminstone jag upptäckt nu i min 70+ ålder att det för mig har bara funnits en mamma. Hon som hade lena händer och aldrig höjde rösten och hade ett ömt kärleksfullt sinnelag.
Andra kan ha fått/mött den nya mamman här och slutit henne till sitt bröst. Kanske kan vi komma överens om att mamma kan vara nästan vem som helst som haft förmågan att älska detta främmande barn som sitt eget kött och blod.

Så till sist tack för alla mammor, våra egna eller tillfälliga eller familjemedlemmar som tagit hand om oss med omsorg och kärlek. Vi som har egna barn, adopterade eller fosterbarn kan nära en förhoppning om att vi fyllt måttet av att ha gett så mycket vi kan av våra hjärtan och vår kärlek.
Det är en nåd att stilla bedja om!
Gui/Doris Emanuelsson