Stockholmsföreningen Finska Krigsbarn hade celebert besök från Finland den 10 januari 2011 i Alviks Kulturhus av Pertti Kavén, som nyligen doktorerat i ämnet: I skuggan av det humanitära. Politiska faktorer i barnförflyttningar till Sverige under kriget och efter kriget.

Det blev ett intressant föredrag som också gav en mängd följdfrågor. Att vi krigsbarn bara var brickor i ett spel om politik och makt framkom tydligt. Han visade en öppenhet och vilja att lyssna till våra många gånger väldigt personliga och i sammanhanget kanske inte alltid relevanta frågor.

Vi krigsbarn har många gånger frågat oss VARFÖR blev vi skickade? Några åhörare var innerligt tacksamma för att ”de räddades till livet”. En del beskrev andra upplevelser. Men de sjuka barnen som fick en chans här hade verkligen orsak till tacksamhet. Frågan om tacksamhet kan ge olika svar. De som önskat att de fått vara kvar hemma med familjen, och fått mat och förnödenheter utifrån, är nog den skiljelinje som oftast diskuterats både då och efteråt. Det har dock framkommit att ett visst tvång från myndigheternas sida förekom, just för att skicka barnen till Sverige. Finland behövde alla hjälpande händer som inte var involverade i försvaret av landet.

Frågan om adoptioner och fosterhem i Sverige kom upp. Tanken var från början att alla skolpliktiga barn skulle hem till Finland. Men, med den nöd och brist på det mesta efter kriget i Finland gjorde dock att en del barn blev kvar för alltid.

Vi talar mycket om krigsbarnen, men sällan om det många gånger svåra beslutet att låta barnen stanna i det trygga Sverige. Barnen visste inte alltid skälet till att de inte fick komma hem. Kanske trodde de att de inte var älskade. Särskilt de som bytte familjer flertal gånger etc.

Idag tror jag att de flesta av oss är mogna nog att förstå. Men, som Pertti Kavén uttryckte: dilemmat i Finland var att sorgerna och uppoffringarna under och efter kriget gjorde att locket lades på alla känslor. Ingen ville/kunde tala om det eller ens försöka förklara. Idag kan vi i stället glädja oss åt alla ”systrar och bröder” och kära vänner vi fått i vuxen ålder. Vi har mött våra rötter som vi på nytt kan rotas vid.

Tack vare våra forskare i Finland, Singa Sandelin och nu Pertti Kavén med flera och forskare i Sverige, Pentti Andersson bland andra, kan vi få mer insikt och förståelse för vad som hände.

Ordf. Gui/Doris Emanuelsson och Pertti Kavén.