Framför orkestern från vänster Toini Artell,
Johanna Juhola och Pirjo Aittomäki.

På Finlandsinstitutet den 22.2. 2011 hölls en konsert med Tango-orkesteri Unto. Det var fullsatt i salongen. Deltagandet var livligt och applåderna åskartade! Då och då personligt uppskattande rop från publiken-härligt!

Med mig på denna konsert var Toini Artell, medlem i Stockholmsföreningen Finska Krigsbarn samt – viktigast av allt systerdotter till tango-kungen Unto Mononen. En fantastisk konsert med underbara musiker och med solisterna: Pirjo Aittomäki sång  och Johanna Juhola dragspel. Toini bad direktören Bengt Packalén på Finlandsinstitutet att få säga några ord till orkestern efter pausen. Hon var djupt rörd och tackade hela orkestern för den underbara konserten. ”Alla minnena strömmar över mig och jag känner mig mycket berörd över att få uppleva detta tack vara er i kväll”.

Hon berättade sen några minnen av morbror Unto. Hur mycket musiken betydde för honom. Tanken då Toini var på besök i Finland var att hon skulle prövas som vokalist för att uppträda med Unto och hans orkester. Dessa planer rann ut i sanden då Unto i samma veva träffade den kvinna som blev hans hustru och sedermera också solist i hans orkester. Toini återvände till Sverige och skapade en karriär här. Det är gott gry i de finska krigsbarnen.

Tiden förändrades för Toini och hennes bröder då fadern stupade i kriget. Barnen skickades till Sverige för ett tryggare liv. Innan hade de levt med mamma, mormor och morbror Unto. Då mormodern insjuknade och dog blev mamma kvar med sin lillebror Unto. Barnen fick göra sin resa till Haparanda och Sverige ensamma.
Gui/Doris Emanuelsson
…………………………………

Jag hittade en recension i Borgåbladet av Pia Vuorio, som skrev om det Blåvita program som Odd Fellowkören med Toini Artell bland andra höll i Borgå.
Det blev en bejublad konsert där innehållet var både svenskt och finskt. Sibelius, Runeberg och Mononen blandades med Taube och Bellman.

Toini presenterades som systerdotter till Unto Mononen och fick berätta om sina minnen från tonåren i Finland med morbror Unto.

I likhet med Toini Artell tillhör jag också den stora gruppen finska krigsbarn som tvingades flytta till Sverige i de svåra och kaotiska tider som rådde 1939-1945. Det talas mycket om ”den finska sisun” och visst kan jag som gammal ordförande i ( 11 år ) i Stockholmsföreningen Finska Krigsbarn instämma i den uppfattningen. Trots alla svårigheter i barndomen har musiken följt de flesta av oss barn med till det nya hemlandet som blev Sverige. Även ”asfaltsblommor” slår rot ibland. I musiken och sången finns en stor läkande kraft och många av oss har tagit det till oss och där funnit en källa till glädje.

Berätta gärna om egna upplevelser från besök i Finland eller om något som känns viktigt att få dela med sig till andra på den här bloggen.
Gui/Doris

http://www.ostnyland.fi/kultur/musik