I våras blev jag inbjuden till en skola utanför Norrtälje.
Det var en nionde klass som nu under våren skulle avsluta sina studier. Skolan låg i en idyllisk miljö med en skolgård som bestod av en gräsmatta, formad som en grön böljande kulle runt skolan. Det påminde lite om en B-skola förr i världen. Då var det vanligt på landet att flera klasser läste ihop oberoende av elevernas ålder.
Madeleine, som har finska rötter, ville att jag skulle berätta om oss finska krigsbarn som kom till Sverige under krigsåren. Det kändes som något jag gärna ställde upp på.
Hon hade förstått via sin förfrågningar om de finska rötterna i släkten att vissa minnen kunde vara svåra att tala om. Hennes egna äldre släktingar hade aldrig sagt så mycket om de åren.  Vi ”gamla krigsbarn” känner ett ansvar att ge en bakgrund till det som hände för så länge sedan.

Det var en rofylld stämning och kändes fint att skolklassen visade intresse för vår nutidshistoria. Efteråt åt vi gemensam lunch.

Vi, Madeleine och jag hade skickat en del e-post oss emellan under våren. Så det blev naturligt att hon också fick träffa lite av vännerna i vår krigsbarnsförening i Stockholm. En lagom stor grupp var på plats på Blå Porten, Djurgården, och berättade spontant om sina upplevelser som barn och skolbarn i Sverige. Som alltid finns det likheter och skillnader.
Två systrar berättade för Madde att de haft turen att hamna i samma hus fast i olika familjer. De tyckte att de hade haft det så bra men, glömt bort sitt hemspråk. De återvände sen till Finland och det kändes lite sorgligt till att börja med. De hade fått trygghet och en familj i Sverige just då.
Några andra deltagare som helt  saknade familj efter dödsfall t.ex. blev kvar i familjen i Sverige. Det fanns också de som hade oturen att få flytta ett flertal gånger till olika familjer. Det fanns också de som reste hem till Finland mellan familjebytena.

Jag hoppas att Madeleine fick lite inblick i de öden som drabbade många av oss.
Hon har ambitiöst gjort en uppsats, som berättar både lite historik bakom besluten att skicka oss barn till Sverige och händelser runt detta. Just nu har hon beslutat sig för att fortsätta sina studier i Sundsvall. Det är tufft att flytta iväg ensam utan släkt och vänner, men det går säkert bra  med den positiva inställning hon har till livet.
Kan det vara lite av den finska sisun som går igen???
Berättare: Gui/Doris
Fotograf: Johan Gustafsson