Marja Kinos hade som vanligt organiserat vår trevliga årliga båtutflykt denna gång till Grinda i Stockholms skärgård. Jag tror vi alla gillar att träffas så här kanske i ett mindre antal för att få tid till umgänge och samtal.

När vi träffas är det som att träffa gamla goda vänner. Vi vet en hel del om varandra men, ändå är det inte det som håller oss samman tror jag.
Nej det är de många åren där förutsättningarna i våra liv blivit så mycket annorlunda. Må vara att vi från början har en liknande bakgrund men, där slutar likheten också. Vem som går vidare och vem som inte orkar efter många svåra händelser beror inte enbart på miljö och gener, Nej, troligtvis beror det också på det stöd och den kärlek vi förmått få och ge trots allt?

Kanske hade vi några grumliga föreställningar av vad som hänt och hos vem skulden låg i början på våra sammankomster? Allt efter tiden gått och vi fått mer erfarenhet så har det nog infunnit sig en viss ödmjukhet. Ingenting är svart eller vitt men, kanske det blivit lite mer gråmelerat.

Hur som helst samlades vi efter båtturen för en gemensam måltid vid strandkanten. Bord kånkades och sattes ihop, matsäckarna togs fram och under glatt pladder förgick sedan lunchen.
De tappra badarna Marja och Anneli klev i och simmade till och med. Det blev stora applåder. Fast nog tyckte bägge damerna att det var i kallaste laget. ”Man frös nästan häcken av sig” var en av kommentarerna.

Efteråt gick några iväg för att pröva ”Naturstigen” och andra valde att vandra iväg på måfå. Det var en strålande dag att koppla av och njuta av både utsikten till havs och de leende ängarna runt om oss.
Själv hittade jag till värdshuset och sen också det mysiga cafeét vid havet.Där satt några av vännerna och njöt.
Ett kallt glas vitt vin höjde livsglädjen ytterligare och när båten kom farande för hemfärd, tror jag alla tyckte att dagen varit bra och lyckad.

Tänk vad mycket viktigt och givande och roligt vi upplevt under de tjugo åren tack vare vår förening.
28 juni 2012
Gui/Doris 

Foto: Sture Emanuelsson