Lisa Erling
Så har ytterligare en av de äldre i Oskarshamn gått ur tiden. Lisa är väl känd från sjukhuset. Många minns nog än syster Lisa från medicinmottagningen, där hon var avdelningssköterska.

Lisa föddes i Larsmo, i Jakobstad i norra Finland.
Hon flyttade till Åbo för att påbörja sin utbildning till sköterska hösten 1939. Det blev en tuff början på vuxenlivet, då vinterkriget bröt ut strax efter skolstarten. Redan som förstaårselever skickades flickorna ut på olika fältsjukhus.
Tjänstgöring i kriget varvades med studier under hela kriget. Inte förrän efter freden 1945, kunde hon söka en egen tjänst.
Efter några års tjänstgöring i Finland, åkte Lisa till Sverige med en väninna. Här träffade hon en trevlig ung man från Påskallavik. De bildade familj 1953 och så blev Lisa kvar i Oskarshamn.

Denna grupp unga flickor har det inte pratats om. De var ca 20 år äldre än vi krigsbarn. Lisa hade en gång åkt tåg från ett uppdrag till skolan i Åbo tillsammans med krigsbarn på väg till båttransport till Stockholm. Hon hade alltså sett ledsna små barn med namnlappar om halsen. Livet på olika tillfälliga ”sjukhus” med många sårade unga soldater att ta hand om, bidrog säkert till att Lisa ansågs vara en mycket ödmjuk och professionell sjuksyster senare i livet.
En man berättade för mig, att syster Lisa inte gick hem förrän hon gått runt hos sina patienter på avdelningen för att förvissa sig om att allt var bra.
Lis såg säkert en viss gemenskap och kände samhörighet med oss krigsbarn. Hon berättade för oss på ett av våra möten om sitt liv som ”sköterskesoldat” i kriget. Det var alldeles tyst under hela föredraget. Vi hade våra berättelser, men här kom det ytterligare fram en grupp som ingen av oss kände till.
Lisa och min gemensamma krigsbakgrund bidrog säkert till att vi blev så goda vänner. Samma finska humor underlättade säkert också. Det blev många skratt.

De senaste åren gick Lisa gärna till Solbacka, en träffpunkt för gemenskap. De handarbetade bl.a. åt Erikshjälpen. Hon hade många vänner trots sin höga ålder.
Lisa blev 93 år.

Lisa var en positiv förebild för mig. Det var en stor ära att ha fått tillhöra hennes närmaste vänkrets. Jag saknar min vän Lisa!

Leila Ulvemo