Vi skildes från hemmen i krigens tid
På order från styrande makter.
Vi foro med båtar, med tåg och flyg
till för oss okända trakter.

 

I början vi seglade utan vind
och fällde bittersta tårar.
Vi voro nödda att ge oss av
till okända ödens vårar.

 

Med språket det var både si och så
Ibland vi intet förstodo.
Vi förgicks av längtan att komma hem
men fick ej av någon tillgodo.

 

En del av oss tvingades byta familj
och nya avsked blev tvungna.
Mera tårar och ingen tröst
som mot rädslan oss kunde lugna.

 

Dock har nu åren hastat förbi
och vi kan blicka tillbaka.
Såren vi fick, blev en elegi
som om natten kan hålla oss vakna.

 

Sisun: en källkraft, som dock finns kvar
och trotsar sorgliga minnen.
I vårt innersta väsen vi har
en urkraft, som styr våra sinnen!

Rolf Hessel
Framförd vid Stockholmsföreningens möte 7.12.2009