Vi fick 23 utställare som visade allt från konst, broderier, böcker och fantastiskt vackra och ljuvliga saker. Primus motor var Anita Aro Andersson och hennes snälla och hjälpsamma make Rolf. Alla krokar som användes var handgjorda av honom.
Där fanns en skapande glädje med drömska bilder, lapptäcken som man bara ville smyga hem med direkt! Stickade vantar, tröjor, sockor ja, t.o.m. dockkläder i mängd. Krigsbarnens litteratur gav smakprov på den känsla av ensamhet, sorg och saknad som förblev en följeslagare för vissa. Andra gav en beskrivning och ett perspektiv på sin egen livsvandring. Men allt handlade inte om krigsbarnen utan gav i stället prov på den berättarkraft som ett krigsbarn kan ha och med det visa lusten att skriva helt enkelt.
Vi har haft vår krigsbarnsförening i 19 år nu. Min personliga åsikt är att vi tillsammans har skapat det förtroende och den vänskap och förmågan att se varandra med värme och förståelse. Måtte vi ha varandra länge än.
Gui/Doris




















